Örebros säsonger i SHL

Hur bra är fjolårets trupp jämfört med tidigare säsongers?

Som underrubriken säger så tänkte jag titta på tidigare års trupper och jämföra dessa med årets trupp med hjälp av gamescore-metoden. För att se hur jag har lagt upp mina beräkningar så spana gärna in mitt tidigare inlägg här. Tanken är att fylla på med andra typer av analyser också, men jag börjar med detta. För att få bort spelare med alldeles för få matcher så har jag valt att sätta ett minimum på 20-matcher för forwards och backar, för att sedan köra med ett annat antal för målvakterna. Detta för att målvakternas antal matcher skiljer sig betydligt mer mot varann. För årets trupp så har jag satt ett minimum på 10-matcher och vid tidpunkten för denna text så har Örebro spelat 25 matcher.

Sammanfattning: Enligt mina uträkningar för denna metod så tycker jag att det finns fog för att säga att årets forwardsbesättning är den tredje bästa som Örebro ställt upp med och backlinjen är den bästa. Målvaktssidan ligger dock i botten hittills.

Säsongen 2013/2014 slutade som vi alla minns med ett lyckat kval där Örebro lyckades hålla sig kvar i SHL. Följande forwards kunde under året registrera 20 eller fler matcher med speltid.

Som vi ser så placerade sig Marko Anttila på en sjätteplats i ligan om man kikar på gamescore per match eller per 60min. Han var ännu vassare om man kikar på antalet skott på mål per match där han var näst bäst per match och tredje bäst om man kikar på 60min. I övrigt är det inte så mycket att höja på ögonbrynen över. Henrik Löwdahls 50:onde plats kanske är det som sticker ut positivt och Kåbergs haveri det som sticker ut negativt. Föga förvånande så hamnar Kåberg dock i toppen på antalet tacklingar och blockerade skott per match.

Tittar vi på backarna då kanske Nick Plastinos placering är mest förvånande då jag minns honom som en back man svor åt stundtals. Men faktum är att han var näst bästa back enligt denna statistik efter Sondell som var en toppback i ligan. Och nu har han en hygglig KHL-säsong bakom sig och spelar för tillfället i Schweiziska NLA där han just nu är femte poängstarkaste back.



Tittar vi slutligen på målvakterna så förstår man kanske var en stor del av problemet låg då inte ens någon av dom kvalar in på topp tolv inom någon kategori (och då sållar vi ändå ut många målvakter med under 20-matcher).








Säsongen 2014/2015 var något av en succé. Slutspel redan andra säsongen och en fin sjätteplats i tabellen. Det var verkligen synd att denna succén inte blev ett startskott för någonting större, utan snarare sminkade över en del problem inom organisationen. I listan för forwards nedanför så är det väl inte någon större skräll att Derek Ryan toppar. Han vann poängligan och belönades även med guldhjälmen för sin bedrift. I statistiken per match och per 60min så blev han dock slagen av Janne Pesonen som hann med 26p på 20 matcher i Skellefteå. Martin Johansson kvalar också in som topp tolv forwards i alla kategorier medans Daniel Viksten hamnar strax utanför men ändå var i toppen bland förstakedjespelarna. Bredden på laget var också väldigt bra då det egentligen bara var Wiklander som visade upp extraforwardssiffror. Både Anttila och Aulin ansågs ha dåliga säsonger men var ändå klart godkända för att platsa i en andralina. Jag får lite känslan av att Aulin blev utkonkurrerad av Viitalouma som tränarna gillade mer och sen hittade han aldrig rätt i truppen. Anttilas självförtroende var i botten, men tittar man på skott per 60min så var han elva i ligan. Och det brukar vara en bra förutsättning för att vara högt upp i totala listan också.



Kikar vi på backarna så var det sämre ställt. Ekbom var uppe och nosade på en plats för ett första backpar när det kom till per match. Sen övriga presterade ungefär i linje med vad som förväntades. Zamorsky kom in sent på säsongen och saknas i statistiken då jag bara analyserar 20+ matcher. Men på dom tio som han gjorde så fick han siffror på 2D/GP och 1D/60min vilket får anses bra.



Målvaktssidan finns det väl inte så mycket att säga om. Hudacek blev utsedd till ligans bästa målvakt och MVP under grundserien. Jag ser inte någon anledning att ifrågasätta detta då mina siffror styrker detta. Han var faktiskt ganska överlägsen i alla kategorier också. Då han stod i princip alla matcher så ställde jag ned kravet på antal matcher för att visa de andra också.









Säsongen 2015/2016 får väl anses vara klart godkänd med en åttondeplats. Man torskade dock åttondelen på en dålig tredjeperiod i första matchen och en värdelös andra match.
Forwardsen i truppen lyckades faktiskt prestera ganska bra. Bredden var helt okej och Viksten och Johansson presterade som förstakedjespelare. Viksten var till och med nära att hamna topp tolv om man kikar på 60min. Sorterar man på just gamescore per 60min så placerade sig faktiskt Squires på tredjeplats även om ordningen som ni ser skulle varit annorlunda på per match då han skulle byta plats med Libor. Anttila hamnade bra till i ligan när det kom till antal skott per 60min men hade svårt att hitta poängformen under säsongen. Han var väl dock en av dom som kom undan med hedern i behåll i åttondelen mot HV71. I övrigt tycker jag inte det är så mycket som sticker ut, det skulle möjligvis vara att Viitalouma nästan är nere på fjärdekedjenivå i alla kategorier.


Tittar vi på backarna så ser vi att Zamorsky kvalar in som förstaback i ligan. Han var bland de backar som sköt mest i ligan och gjorde fina 17 poäng på 30 matcher. I övrigt är det lite förvånande att se Bobbo så pass högt upp i per 60 min, han spelade dock 4-5min mindre än de andra per match. Enligt den här metoden så ser väl backsidan okej ut.


Till sist så på målvaktssidan så presterade Hudacek inte mer än hyfsat. Han fick en räddningsprocent på 91,04% under säsongen och det skulle även bli hans sämsta siffra under sin sejour i Örebro.








Säsongen 2016/2017 var en riktig plump i protokollet. Ingenting stämde och tränarkonstellationen justerades och byttes under säsongen. Man klarade sig ifrån att kvala, vilket antagligen var tur då avslutningen på säsongen var riktigt usel.
På forwardssidan så var det inte direkt någon spets att tala om. Libor är den enda som kommer upp till förstakedjenivå och nästkommande fyra spelare i Squires, Viksten, Weinstock och Johansson presterade på en andrakedjenivå. Efter det så verkar det inte direkt ha funnits någon tredjekedja att tala om och de flesta andra forwards presterade på en fjärde- eller extraforwardsnivå. Det som sticker ut mest är väl Tom Wandells otroligt svaga facit.

På backsidan är det minst lika illa. Här är det egentligen bara Zamorsky som kommer upp till en förstabacksnivå på gamescore per match men i övrigt är det faktiskt riktigt skralt. Här är nog en av de större anledningarna till att Örebros säsong gick åt pipan. Att PG fick ett genidrag och plockade in ytterligare en extraback i Grossman (som antagligen kostade mycket pengar) gjorde väl inte saken direkt bättre. Är man positivt lagd så kan man tycka att det är kul att se mycket grönt i ”blockerade skott”-kolumnen. Men en rimligare tolkning är väl helt enkelt att man släppte till oerhört mycket skott bakåt.



Hudacek hade väl inte heller en toppensäsong och fick se sig slagen av många andra målvakter i ligan. Och får vi gissa så gjorde inte direkt backsidan jobbet enklare.







Säsongen 2017/2018 är i full gång. Efter en mycket bra start så har laget tappat mark ordentligt. På forwardssidan så ser det helt okej ut. Manninen presterar som en förstakedjespelare och både Sallinen och Wandell är och hugger på förstakedjepositioner. Den riktiga spetsen kanske inte finns där men bredden ser ser helt okej ut. Topptrion och Glenn är de som kanske sticker ut mest positivt. Sen är det trist att se att Joakim Andersson är nere på en tredjekedjenivå och där förväntar man sig kanske mer trots hans långa skadefrånvaro. Den tredje länken i fjärdekedjan verkar också saknas.



När vi tittar på backsidan ser det faktiskt inte heller speciellt tokigt ut. Både Jonathan Andersson och Gustav Backström presterar som en andraback i ett första backpar och sedan är Bartley, Ekbom och Todd på en nivå som andra backpar. Backströms utveckling är väldigt kul att se och han hamnar precis innanför gränsen för andraback på alla tre nivåer. Där har Örebro faktiskt något att bygga vidare på. Jonathan Andersson känns också som en stabil back att bygga ett lag kring och jag skulle gissa att han hade kunnat uppnå en högre placering med en annan backpartner än Hellström. En annan sak jag tycker är positiv är Bartleys placering i antal skott på mål. Jämför man med några som ligger runt samma nivå som honom så finner vi namn som Marcus Högström, Jesse Virtanen m.m. Sen är det givetvis inte allt, men skottvilliga spelare är något som Örebro behöver och som vi var inne på tidigare brukar det vara en förutsättning för att få en högre gamescoreplacering



På målvaktssidan ser det tyvärr inte speciellt bra ut. Jag har nog ingen vassare analys än så tyvärr.







Det finns många olika sätt att tolka alla dessa värden. Men för att kunna jämföra dom olika säsongerna med varann trots att antalet lag utökats under tiden så har jag tagit fram medelvärdet/säsong för ranking i ligan och sedan dividerat det med antalet forwards/backar i ligan. Tex hade forwards i Örebro 14/15 ett medelvärde på 71,1/match för rank. Och det totala antalet forwards i 1:a, 2:a, 3:e och 4:e linan var 3*4*12=144st. Värdet blir då 71,1/144=0,44. Och för backar så skulle årets säsong tex ge ett medelvärde på 51,3 på rank och antalet 1:a, 2:a och 3:e backpar är 2*3*14=84st vilket ger ett viktat värde på 51,3/84=0,63. Vi får då siffror likt nedan där det är sorterat i ranking per match.



Målvakterna har jag bara lagt in rankingen utan att vikta dem.












Enkelt summerat så kan man, enligt detta sätt att räkna det på, säga att årets forwardsbesättning är det tredje bästa som Örebro ställt upp med och backlinjen är den bästa. Dock så är det klart att någon enstaka spelare kan betyda extra mycket vilket gör att ett viktat värde kan slå något fel. Dessutom så kan säsonger där många spelare fått speltid påverka medelvärdet en aning. Men det ger ändå en fingervisning om hur de olika trupperna presterat enligt denna analysmetod. Målvaktssidan hör dock till någon av de sämre hittills så vi får hoppas att det blir bättre där.

Nedan så ser ni summeringen över allas säsonger från det jag skrivit ihop innan. Värdena är inte viktade för olika antal lag i ligan under tiden i SHL. Men ni kan också kika på de två andra kolumnerna för att se vad placeringen gav för nivå just den säsongen.

















Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Summering av säsongen 17/18 – Del 2

En rackarns tävling?

Vilka statistiska siffror kan man vänta sig från ett bottenlag?